Läser idag en artiken på hemsidan Alltombarn.se där 10 kvinnor berättar hur det känns att föda barn. En del beskriver mest själva smärtan och andra beskriver hur stort och mäktigt det var. Men hur känns det för mannen då? Jag har varit med om två förlossningar hittills och är väldligt stabil och nästan känslokall i normala fall, men under tjejens förlossning var man inte så cool som i vanliga fall. Man (läs jag) känner sig hyfsat hjälplös och mest i vägen samtidigt som man känner sig priviligerad över att få vara med om något så fantastiskt som att vara med om sitt barns födsel. Jag var aldrig i närheten av att svimma eller något sådan, utan var fullt sysselsatt med att badda panna och ge lustgas till tjejen och mig själv enstaka gånger. Innan sjukvårdspersonalen fått ut barnet var jag mest nervös och orolig sedan när han var ute – glad, tacksam, lättad, stolt….ja en blandning av alla tänkbara känslor. När jag sedan ringde min mamma och berätta grät jag, för första gången på väldigt väldigt länge.
Om du är man och läser detta får du gärna kommentera hur det kändes för dig. Kvinnor får också skriva så klart!
